Det kommer att bli ett dop

Jag skriver och skriver på ett blogginlägg som kanske aldrig kommer att publiceras eftersom jag inte är helt anonym längre. Av en slump har det visat sig att en granne är en läsare – hej grannen! :-)

Dopplaneringens vågor går höga i det här hemmet. Vi har gett upp hoppet om att ställa till med ett julerus i samma kaliber som tidigare år. I stället har min fru, barnet och jag ikväll lyssnat igenom halva Youtube och ömsom skämsgråtit ömsom panikskrattat åt egeninspelade filmer av mödrar som sjunger heteronormativitetens lov intill Fadern och Sonen vid altaret. Men så PANG var den där, låten vi ju länge tyckt om, både min fru och jag, men som ingen av oss kommit att tänka på i dessa planeringstider. Inte blir det bättre av att jag tänker in min döde vän i det hela. Hej, nu kommer tårarna igen. Skval skval. Bäst att bli barsk på kuppen och veva in benet i hunda lager skumgummi och tre lager bandage.

Annonser

Hallå.

Tack för fina kommentarer. De värmer. Jag har fått rosfeber igen och kan inte göra så mycket – vare sig med barnet eller annat. Lite, dock, barnet får sitta på min mage en liten stund. Då tar hen tag i mitt hår, drar sig till mitt ansikte och ”pussas”, min fru och jag väljer att tolka det så. Väldigt fint. Inget adventspynt här inte, det ligger i källaren. Men i dag åt vi pepparkakor och saffranslängd samt pizza. Än en gång: tack och lov att barnets bägge morförälderpar bor så nära och vill hjälpa till.