Åh dopet ändå

Jag är så glad. Vilken fin präst. Och vilka bra gäster. Enda smolket: noll sömn natten innan, ett vrålande barn. Älskade lilla unge. Det är så skönt att hen inte är sjuk. Jag vet inte hur mycket ett hjärta kan svälla. Mitt spricker snart. Jag förstår inte hur jag ska kunna leva med all oro för mitt barn. Den växer sig enorm bara jag tänker på hur många gånger hen kommer att skadas. Så. Nu tänker vi inte mer på det, utan på ulliga lamm och så vidare. En sak i taget. Plocka, plocka, tänk inte.

Annonser

Fotodags

20140111_173623

Jag går ogärna i tajta byxor, kjol är inte heller så kul. Tänker tillbaka på alla anorexiår då jag tyckte att jag hade så fruktansvärt tjocka ben. Jag har god lust att åka tillbaka i tiden och visa opp mig själv nu: Så här blir det om du fortsätter att mixtra med din kropp på det här viset! Ditt ena ben kommer att bli TJOCKT SOM FAN!

Åter till nutiden: Här har jag någon form av ryggskott igen och knät hoppar halvt ur led pga svullnaden. Till det roliga i livet hör: Barnets skratt. Min frus läppar när vi kysser varandra efter att ha varit småsura hela dagen, lagat supergod mat och blivit sams. Att det finns grannar att gå över till och ta ett två glas vin. Att jag har lön igen. Fett bra lön dessutom. Alla tycker inte att det är en bra lön men det tycker jag som är van vid att dra in ca 6 000-8 000 kr/månad efter skatt.

Skriver långsamt (ja, med ryggsmärtor och tjockt ben är det vanskligt att få till stilla skrivstunder) vidare på det där inlägget, och det handlar mycket om hur jag bävar för att jag ska vara föräldraledig när jag knappast kan stå på benen  själv, och när min fru och jag dessutom inte är helt överens om hur vi ska transportera oss med barnet. I klartext: Min fru är stark som ett spann ardennerhästar och bär barnet överallt, jag blir totalknäckt om jag ska bära en laptop + laddare till tunnelbanan. Jämmer och elände så många förändringar vårt barn kommer att få erfara, detta är min skräck. Och det som gör mig räddast av allt är tanken på att jag kanske kommer att ha en redigt kort stubin och inget tålamod allt, pga min smärtande kropp.

Och med de orden önskar jag högtidligen världen inklusive snön godnatt.