Än nu då?

Jo. Jag har ju tänkt på det här med att skriva här. Det var länge sedan sist och du, Presens konjunktiv, frågade ju till råga på allt. Och kanske borde jag formulera i skrift något av alla dessa tankar kring att vara ett äpple eller ett päron osv som alltjämt dundrar i kroppen. Så har jag kommit fram till att det är inte längre känns lika nödvändigt som förut, eftersom det här med muntlig kommunikation visat sig vara en kalasbra uppfinning. Min fru och jag går i familjerådgivning sedan början av januari och HÄPP efter bara en första träff blev allt så mycket bättre. För ser ni, julen var direkt helvetisk. Jag vet inte om jag ens vill beröra den här. Det har gått en och en halv månad – det känns som att julen 2014 ligger ljusår bortanför vårt nu.

Men nog vore det fint att skriva lite ändå – om inte annat, så för det egna minnespalatsets skull: DET KAN BLI BÄTTRE.

Låt oss därför uppehålla oss vid nuet – inskolningen på den lilla förskolan som ligger tre löjliga promenadminuter från vårt hus gick finfint. Det hela följde den föräldraaktiva varianten: under den första veckan var jag med vårt barn på förskolan mellan 9 och 15, måndag till onsdag. På torsdagen lämnade jag hen under förtvivlade omständigheter, bara för att fem minuter senare få telefonsamtal från en av pedagogerna som deklarerade att allt var i sin ordning, att barnet satt och åt gröt och ägg (!!!! Detta har aldrig hänt hemma …)  tillsammans med sina nya kamrater. Vilan gick inte helt smärtfritt, men barnet somnade till sist och sov runt en timme! Jag hämtade vid 14 och var beredd på att mötas av vrede, likgiltighet eller en kram – det blev ingetdera. Först var hen blyg (lilla lilla hjärtat) och sen tog hen mig i handen och visade vad hen lekt med under dagen. Åh.

Nu har det gått dryga två veckor sedan detta och det som skulle ha blivit barnets andra förskolevecka dränktes i spyor och diarréer. Vi föräldrar drabbade genast samman i en konflikt om vem som skulle vabba när (jag jobbar för närvarande inte heltid, utan lär upp mig inför en ny tjänst). Tack vare familjerådgivningen gick det förvånansvärt bra.

Jag har saknat att skriva här, jag kanske återkommer. Men är så vanvettigt trött just nu.

Annonser

4 reaktioner på ”Än nu då?

  1. Åh! Jag kikar in här ofta för att se om nya ord kommit, och jösses vad glad jag blev nu! Har undrat kring hur du och ni har det och blir innerligt glad när jag läser att ni pratar med varandra och att ni har stöd i er dialog. Så väldigt klokt av er!

    Vilken fin beskrivning av inskolningen, och vad glad jag blev av att läsa att den kändes bra.

    Vill skriva massor massor, har saknat dig (får jag ens göra det eller skriva det?!) och dina ord. Jag hoppas att du skriver igen, ofta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s