Om

Jag är den andra mamman. Det fjärde IVF-försöket lyckades. Många besvikelser och bråk och ”det är nog ett tecken, vi är inte värda att få bli föräldrar” senare låg det ett inte-längre-foster inuti kvinnan jag älskar. Det var inte långt kvar, två månader lite drygt, när jag startade den här bloggen. Det här är alltså en gravidblogg? Jag vet inte. Det var inte jag som är på tjocken, det var min fru. Och jag hade letat lite efter bloggar skrivna av samkönade par, om deras upplevelser såväl av graviditeten som sådan, som om mötet med vården. Dittills hade jakten varit förgäves. Jo, jag hittade en hel del bloggar, men jag kände inte riktigt igen mig i någon av dem. Kanske är det jag som när någon ivrig och omättlig önskan om en totalt ömsesidig förståelse …? Det är klart att det är en orimlig önskan, jag lärde mig tidigt att varje människa är unik och därmed utelämnad till ett liv i relativ ensamhet. Det är inte möjligt att uppnå fullkomlig förståelse. Jag vet det. Men jag önskade då och önskar mig fortfarande åtminstone möjligheten att få känna mig någotsånär lik andra människor. Kanske särskilt i just den här situationen.

Det var hämmande med bloggformatet, kände jag, det var som om det fanns ett enda accepterat språk i gravidbloggfloran. Och att det bara är den gravida pysslande kvinnan med ljusa gardiner och orkidéer på bild som bloggar. Jag visste då och vet ju nu också egentligen att bloggen bara är mediet, att det finns lika många olika sätt att skriva som det finns personer och så vidare, men det går ändå inte att komma bort från det faktum att ”resan”, ”BF”, ”cravings” och andra begrepp används med en sådan säkerhet, en sådan visshet. För mig kändes det inte så självklart att relatera till de här begreppen eftersom jag dels inte var gravid och dels inte var helt överförtjust i tanken på barnalstrande. Och jag hoppades att det kanske fanns fler som kände igen sig i känslan av att stå utanför – på fler sätt än att genom den sexuella läggningen inte falla in i heteromittfåran. Den 24 maj 2013 uppdaterade jag min presentatinstext i röda versaler: ”Jag har tagit mig ur det värsta föräldrabloggträsket och hittat oerhört många genomtänkta texter. Varm, stärkt och uppfylld!”

Nu har barnet kommit och vi har flyttat. Jag skriver anonymt här för att förhoppningsvis kunna uttrycka mig så ohämmat som jag tror är nödvändigt för att läsningen ska bli intressant och/eller relevant. Det framgår förmodligen att vi bor i en stockholmsförort, men mer än så låter jag vara osagt.

Mejla? paronochapplen@gmail.com

Annonser

En reaktion på ”Om

  1. Ping: Det knepiga första inlägget | Äpplen och päron

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s