Det är en fråga om inställning

Hej Bullen, jag är en tjej på 35 jordsnurr. Jag har en fru och ett barn. Frun är världens finaste och barnet likaså. Jag har också en sjukdom som ibland förvägrar mig att gå. Men oftast kan jag det, gå, alltså, och det finns fler saker jag kan göra. Sedan det här skovet började för prick elva veckor sedan, i samband med barnets födelse, har jag fått hjälp. Inte bara rent fysisk hjälp. Jag pratar med en psykolog som har koll på hur man kan leva med svårigheter, av hen har jag fått i uppgift att skriva en lista över saker jag kan göra trots min sjukdom. I dag börjar jag med femton saker jag kan göra:

1. Gå i skog och mark nästan alla dagar, allra bäst går det på morgonen efter en natt med bandage.

2. Kyssa min fru.

3. Bada mitt barn, de dagar benet går att böja. Det gjorde det i afton. Jag sjöng pliskeplaskeplosksången.

4. Surfa på nätet, vilket involverar att jag kan följa händelser jag brukat delta i, men av sjukdomsskäl alltså missar i år.

5. Bada i havet i smyg (egentligen får jag inte gå barfota, men vaffan).

6. Vara barnvakt åt M och om och om igen svara på frågan om vad Mumintrollet *egentligen* gör med de där badbyxorna.

7. Jobba med det mer rörliga jobb jag har. Det stillasittande är det sämre med, men det rörliga fungerar än så länge.

8. Skratta så näsvingarna hotar ramla av.

9. Bli tjenis med grannarna.

10. Läsa böcker med mitt barn tills jag börjar gråta av pur rörelse. Obs! Det är inte min röst som berör, ej heller böckerna, utan barnets reaktioner på desamma.

11. Packa upp flyttkartongerna. Det går saktare än det skulle ha gjort om inte (…), men det går.

12. Diska.

13. Städa.

14. Få fina sms och mejl från vänner.

15. Bli riktigt glad när det går bra för andra.

Annonser