Det knepiga första inlägget

Det här är alltså en gravidblogg? Jag vet inte. Det är inte jag som är på tjocken, det är min fru. Och jag har letat lite efter bloggar skrivna av samkönade par, om deras upplevelser såväl av graviditeten som sådan, som om mötet med vården. Hittills har jakten kanske inte varit förgäves, men jag har inte hittat det jag letar efter. Mer om det här.

Det är hämmande med bloggformatet, känner jag, det är som om det finns ett enda accepterat språk i gravidbloggfloran. Och att det bara är den gravida pysslande kvinnan med ljusa gardiner och orkidéer på bild som bloggar. Jag vet ju egentligen att bloggen bara är mediet, att det finns lika många olika sätt att skriva som det finns personer och så vidare, men det går ändå inte att komma bort från det faktum att ”resan”, ”BF”, ”cravings” och andra begrepp används med en sådan säkerhet, en sådan visshet. För mig känns det inte så självklart. Och jag hoppas att det kanske finns fler som känner igen sig i känslan av att stå utanför – på fler sätt än att inte ingå heteromittfåran.

Jag kommer att skriva anonymt här för att förhoppningsvis kunna uttrycka mig så ohämmat som jag tror är nödvändigt för att läsningen ska bli intressant och/eller relevant.

Annonser